Vietnamkriget var en militär konflikt under kalla kriget som utspelade sig i Vietnam, Laos och Kambodja från och med 1 november 1955 till Saigons fall den 30 april 1975. Anledningen till att de startade detta kriget var för att dem var rädda att flera länder skulle
Konflikten hade sin bakgrund i det tidigare Indokinakriget under 1945-1954 vilket ledde till Vietnams delning längst sjuttonde breddgraden. Då stod Nordvietnam under ledning av Ho Chi Minh och i Sydvietnam blev Ngo Dinh Diem president år 1955.
Under kriget fick Nordvietnam stöd av Sovjetunionen och från Kina medans Sydvietnam fick sitt stöd från USA.
Kriget slutade med en nordvietnamesisk seger och Vietnams förening under ledning av kommunistiska Vietnams Arbetarparti från Nordvietnam.
Efter Indokinakriget var det planerat att hålla demokratiska val 1956, vilket skulle skapa underlag till ett en återförening av det delade Vietnam. I väntan på att valet skulle hållas skulle Viet Minh sköta den norra delan av landet och den södra delen (som Frankrike skapat) skulle skötas av Bao Dai. Bao Dai var Annams (som var mellersta Vietnams) sista kejsare. Hade hade lett en marionettregim under den japanska ockupationen.
Detta valet blev dock aldrig av. Fyra dagar innan de planerade överläggningarna skulle börja gjorde president Ngo Dinh i Diem i Sydvietnam ett uttalande som klargjorde att han inte hade några avsikter att delta i något val. Orsaken till detta var att han (liksom USAs regering) förstod att han inte kunde vinna ett val mot Ho Chi Minh. Istället började ett gerillakrig 1957 mot Diemregimen. Det fördes först av religiösa grupper (senare av kommunistisk gerilla understöd från Nordvietnam) vilket startade det egentliga Vietnamkriget.
Tonkinbuktsintermezzot brukar anges som det officiella startskottet för kriget. Den 4 augusti 1964 sägs ett antal Nordvietnamesiska torpedbåtar helt utan anledning ha attackerat amerikanska krigsfartyg på internationellt vatten. Som en följd av detta godkände kongressen den 7 augusti den så kallade ”Tonkinresolutionen”. Detta gav preseidenten fullmakt att vidta de åtgärden han tyckte var nödvändiga. Med denna resolution bakom sig lät president Lyndon B. Johnson (med stöd från sina rådgivare) inlade bombningar av Nordvietnam inom några månader.
Några dagar efter de händelserna i Tonkin-bukten började USA att bomba Nordvietnam. Bomboffensiven fick namnet ”Rolling Thunder”. Denna bomboffensiven styrdes inte utan militären utan av vita huset. Från början var målet att skada Nordvietnams industriproduktion men för att undvika civila offer bombade de inte de två största städerna i norr. I brist på framgång ändrade man fokus till kommunikationerna. Flyttningen innebar större risk för piloterna och det blev inte heller den framgång man hade hoppats på. Än en gång ändrade man fokus och det nya målet blev bränsledepåer. Tanken med det nya målet var att försvåra materialtransporter mellan nord- och Sydvietnam längst Hi chi Minh-leden. Resultaten blev än en gång inte som önskat.
Dominoteorin var en term som användes främst av USA under kalla kriget.
Teorin innebar att om kommunisterna lyckades överta ett land utan att USA ingrep skulle flera riskera att ge efter för kommunisterna eftersom de skulle se att de inte kunde vända sig till någon för hjälp. Om en bricka i ett dominospel faller (i detta fall ett land) så skulle den dra med sig fler i fallet.
Namnet Dominoteorin användes först av president Dwight D. Eisenhower i en presskonferens den 7 april 1954. Han trodde att om Frankrike förlorade Indokina-kriget skulle kommunismen spridas till Burma, Thailand, Malaya och Indonesien. Hotet mot Japan, Filippinerna, Australien och Nya Zeeland skulle då vara akut.
Dominoteorin var en stor anledning till att Vietnamkriget varade så länge som det gjorde. Detta krig visade dock att Dominoteorin var felaktig, hävdar kritikerna.
Trots det att kommunisterna vann fick endast Vietnam, Laos och Kambodja (dåvarande Franska Indokina) kommunistiskt ledarskap. Vietnam störtade den kommunistiska röda khmer-styret i Kambodja vilket ledde till att de hamnade i krig med Kina.
Anhängarna till teorin hävdar att just den amerikanska interventionen stoppade en större spridning av kommunismen.
Under det Vietnamesiska nyåret i Februari 1968 inleddes Têt-offensiven på bred front
och ett FNL-kommando (Sydvietnams nationella befrielsefront)trängde ända in på amerikanska ambassaden i Saigon. Têt-offensiven var inledningsvis en kraftfull framgång och den amerikanska stridsledningen var djupt skadad. FNL gick efterhand på defensiven till följs av de stora förlusterna det bidragit med. Totalt anses FNL ha förlorat 30.000 soldater.
Ställd inför militärens krav på ökade truppinsatser och de allt hägre politiska kostnaderna förklarade dock den amerikanska presidenten Lyndon B. Johnson att han var beredd att inleda fredssamtal och att han inte hade några planer i att ställa upp i ett omval: antikrigsoppositionen hade blivit honom för stark. ”LBJ, hur många barn dödade du idag!?” hördes bland demonstrationer över hela USA. Man började lägga märke till de ordentliga amerikanska förlusterna i kriget, över 40.000 man hade stupat fram till 1968.
Nixons plan:
Planen innebar en så kallad ”Vietnamisering” av kriget. Genom att ta hem de amerikanska styrkorna och istället låta Sydbietnamesisk miltär stå för sigtt eget försvar skulle antikrigsrörelsen tillfredställas. När den första antikrigsdemonstrationen ägde rum i
Washington 1965 hade ca 20.000 människor samlats. I Washington november 1969 demonstrerade runt 500.000 människor emot kriget. Opinionsundersökningar började visa att en klar majoritet av landets invånare ansåg att USA skulle lämna Vietnam.
När Nixon år 1970 lät invadera Kambodja för att skära av FNLs försörjningar möttes han av våldsamma protester. En rad universitet ockuperades av sina studenter som höll protestmöten och seminarier mot kriget. Antikrigsopinionen trängde till och med in i armén.
Vägran att tjänstgöra i Vietnam blev allt vanligare samtidigt som protester mot kriger började märkas även bland de amerikanska soldaterna i Vietnam. 10.000-tals inkallade valde att antingen vägra att inställa sig till tjänstgöring eller desertera (en person rymmer från tjänstgöring).
I sina memoarer erkände Nixon att han redan år 1969 insåg att en militär upptrappning skulle innebära att den amerikanska allmänheten blev allt mer kritisk till kriget. Trots detta försökte han utvidga krigsinsatserna och chansa med ett anfall mot Nordvietnamesernas baser i Kambodja.
I början av 1973 gick Sydvietnam och USA med på att underteckna ett vapenstilleståndsavtal. Detta avtal höll inte särkilt länge och bröt samman. Kriget i Vietnam flammade upp på nytt. Den med amerikanska medel beväpnade Sydvietnamesiska regimen visade sig dock ha mycket låg stridsmoral. Lämnade på egen hand kollapsade den snabbare än vad till och med motståndare väntat sig. Våren 1975 gjorde Nordvietnam en fullständig invasion och den 30 april samma år föll Saigon.
Segern hade vunnits till ett fruktansvärt pris. Ca en halv miljon vietnameser dog under det första Indokinakriget mot Frankrike, och det antas vara 2-3miljoner vietnameser som ska ha dött under det andra Indokinakriget – och dessa siffror säger ingenting om de flera miljoner som lämnats lemlästade och hemlösa. Förödelsen var fruktansvärd.
Mängder av byar i södra Vietnam hade rasat och befolkningen tvingades att flytta i fåfänga försök att isolera FNL. Till detta kom effekterna av de enorma mängder av kemiska bekämpningsmedel som använts av USA för att avlöva ThkZY923.
Efter krigets slut hävdade Internationella Röda korset att 65-70.000 personer hade utsatts för folkrättsstridiga övergrepp av de amerikanska ocg sydvietnamesiska gångvakterna.
Vid krigets slut hade över7 miljoner ton bomber fällts över Indokina – mer än dubbelt så mycket som under hela andra världskriget – inräknat både Europa och Asien.
Fakta:
2,59 miljoner amerikaner deltog i kriget. 2/3 av amerikanerna som deltog deltog frivilligt.
7.484 av dessa var kvinnor, varan 6.250 var sjukvårdare.
Under kriget dog 58.148 amerikaner och deras medelålder var endast 23år.
766 amerikaner tog som krigsfångar, varav 112 dog.
Enligt den källa jag kunde hitta dog 5,4 miljoner vietnameser varan de flesta var civila.
Källor:
http://msuweb.montclair.edu/~furrg/casualty.html (hur många vietnameser som dog)
http://www.resoteket.se/vietnam/107-om-landet/347-vietnamkriget
http://sv.wikipedia.org/wiki/Vietnamkriget
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dominoteorin